Onsdag, 1/11. Tiden går så snabbt att jag inte ens hänger med. För lite mer än en månad sedan fick jag ett erbjudande om ett vikariat här i Fredrika, cirka 3 minuters gångavstånd från vårt hus. Jag valde att ta det, efter 1 år och 10 månader på Castorköket. Igår jobbade jag mitt sista pass där och det var väldigt blandade känslor. I slutet av dagen kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.

 

Det har varit väldigt lärorikt och utvecklande för mig att jobba där, jag har lärt känna nya människor och började väldigt snabbt känna mig som en del i gänget. Vi har haft roligt, vi har inte alltid varit överens men vi har accepterat varandras olikheter fått det att fungera. I början tvivlade jag mycket på mig själv inombords och tog minsta misstag väldigt hårt. Allt eftersom tiden har flygit förbi har självförtroendet vuxit.

 

Jag tycker verkligen att det är så otroligt roligt och intressant med mat och smaker! Något som jag har lärt mig är att mat måste få ta tid, ibland måste man bara stanna upp och fundera. Såsen kan kokas på många olika vis men hur det än är måste man koka ur mjölsmaken, reducera. Något som gör gott i matlagning är kärlek, att man gör det där lilla extra som bara får smaklökarna att dansa!

 

Saker som att man kokar fyra liter ris med sju liter vatten i den högre kantinen, eller att den där enliters skopan rymmer fem portioner, det är sånt jag inte kommer att glömma i första taget. Eller hur enkelt det är att göra egen dressing till hamburgare, fisksåsen och pajdressingen. Tack för allt!

 

Imorgon blir det en sista kväll med gänget, vi ska bowla och äta på pinchos. Det ser jag fram emot! Därefter börjar jag på mitt nya arbete på fredag, jag tar mig an uppgiften och det blir ett nytt äventyr helt enkelt! Är helt säker på att det bär gott med sig, precis som det hitills gjort. Dags att lära känna nya människor, på en ny ort vilket säkert är rätt nyttigt för mig!