Personligt.

Nu tänkte jag att jag skulle ta upp ett ämne som för mig är ganska känsligt.
 
Jag har alltid varit väldigt varm av mig, enda sedan jag var jätteliten har jag haft så himla lätt att bli svettig. Problemet har blivit allt värre med åren, det har kommit till en punkt nu att jag vill säga upp bekantskapen med min kropp rätt ofta. Tänk så här, du är helt nyduschad, nyss lagt på deodorant och tagit en ren tröja. Du lägger dig på sängen och börjar kika runt med datorn eller något annat väldigt OFYSISKT. Efter någon minut är det en blöt fläck under armen på tröjan, deon har börjat rinna utan att du ens gjort den minsta ansträngning. Så har jag det hela tiden, varje dag. Jag har ett rätt fysiskt jobb då jag jobbar i matsalen på en skola, där ingår städning, tunga lyft, matlagning, disk osv osv. Under en arbetsdag kan jag måsta byta tröja upp till 4 gånger och vet ni? Jag är så less på det, less på min kropp. Jag brukar skämta och säga att jag har något fel på termostaten, för något är ju fel men jag vet inte vad. 
 
När jag gick i mellan- och högstadiet hade jag alltid tjocktröja, jag gjorde ALLT för att dölja mina blöta fläckar på tröjan. Jag brukade ha t-shirt som jag gick och drog ihop vartefter den blev blöt, tillsist hade jag lyckats knövla ihop hela ärmen i armhålan. Var livrädd för att jag skulle lukta illa eller att någon skulle påpeka att det syntes att jag var svettig. Jag minns flertalet gånger någon råkade " HAHAHA kolla, du är blöt! " . Vilket jag var väl medveten om redan. Jag tror inte att någon menade något illa egentligen och ingen förstod hur jobbigt jag hade det. Det var ju inget jag hade lust att diskutera eller berätta för alla, jag skämdes så himla mycket!
 
När jag började på gymnasiet fick vi tillsist kontakt med vården och jag blev erbjuden att prova någonslags botox-spruta som skulle täppa igen porerna så jag skulle svettas mindre. Jag, som är helt äckligt spruträdd fick ligga där på en brits medan de stack mig ca 25 gånger i varje armhåla. Efter några veckor var mina problem nästintill obefintliga, jag kunde ha på mig ett linne, en kofta eller en tisha UTAN tjocktröja. Vanan satt dock kvar, var hela tiden säker på att jag var blöt, men då jag gick och kollade så var det torrt.
 
Jag har dock så extrema problem, att bara efter några få månader började det synas igen, men inte lika extremt. Man ska ta om sprutorna, men de beräknas räcka en viss tid så jag fick vänta så länge( tror det var 6 månader- ett år) innan jag fick göra om det. Tror jag gick dit 3 gånger, sedan rann det som bara ut i sanden.
 
För några månader sedan tog jag kontakt med vårdcentralen a.k.a. cykelverkstan, för att få hjälp. Nu vill jag veta bakomliggande orsak, är jag sjuk på något sätt så vill jag ju veta det. Vill inte bara lindra symptom utan vill veta varför. Varför jag? Mitt liv påverkas på så himla många sätt negativt av detta problem. 
 
 
  • Jag kan inte köpa vilka färger jag vill på kläderna, t.ex. grått är en så otroligt fin färg, men det syns alldeles för väl då jag blir svettig.
  • Jag kan inte ha vilka material på kläderna som helst, viskos, syntet osv. De är material som lätt börjar lukta dåligt och jag svettas mer av att ha sådana plagg på mig. Så ni kan tänka er att utbudet av kläder blir rätt begränsat då jag ska shoppa. Jag försöker att alltid hitta tröjor med 100% cotton. Sjukt trist!
  • Har jag linne så rinner deon efter armarna direkt eftersom inget är där för att "fånga upp det".
  • Blir lätt svettig i ansikte och runt huvudet, känns sjukt ofräscht när man känner svettpärlorna i ansiktet och det sysns så himla tydligt.
  • Har svårt för att krama människor då jag är livrädd för att lukta dåligt eller att de ska känna att jag är svettig.
  • Blir väldigt obekväm bland mycket folk och när jag måste stå väldigt nära andra.
  • Sjukt jobbigt på sommaren med klänning och allt annat som är svalt, det syns ju lätt där också.
Nu då jag kontaktade vårdcentralen har jag varit och tagit ett blodprov för att kolla så det inte har med köldkörteln att göra. Jag har även fått en tid hos läkare, men inte fått provsvaret ännu på blodprovet. Min tid hos läkaren skulle ha varit igår, men då ringde de i måndags och berättade att jag inte kunde komma pga läkaren var hemma och vabbade. Jag blev väldigt elak då jag väntat på min tid länge nu och dessutom fixat och trixat på jobbet med arbetspass och så. Jag fick en ny tid, den 21, men inte ens hos samma läkare. Så jävla dumt. Jag har haft förståelse för mycket inom vården osv, men nu börjar jag vara less. Man ska tammefan måsta fara ner till cykelverkstan och kasta sig på golvet och skrika för att få hjälp. Man ska MÅSTA kunna motivera och verkligen slåss för att ens få en jävla tid.
 
Måtte de nu hitta vad som är fel på mig. Vill inte ha det såhär. Det sänker min livskvalité så obeskrivligt mycket!
Är det någon där ute som läser och har liknande problem och känner igen sig? SKRIV TILL MIG! Jag vill verkligen höra, och isf vad du har fått för hjälp!