Send me away with the words of a lovesong
Idag har vi tagit avsked av bästa Farfar och det känns som att vi fått ett riktigt avslut. Jag är så glad över att se vilken omtyckt och "känd" människa han var. Många tyckte bra om farfar, han var alltid den där med ett leende på läpparna, skrattet var aldrig långt borta. Han var en viljestark och lite envis man och det har hjälpt honom genom vissa händelser i livet. För ett par år sedan var han tvungen att amputera ena benet, han återhämtade sig ganska snabbt och lärde sig gå med en protes. Jag minns när han var på ett rehabcenter hade de inte något hårdbrö och farfar skulle absolut ha hårdbrö. Sagt och gjort, han tog rullatorn och påbörjade en egen färd mot affären. Jag skrattade så när jag fick höra vad han gjort, även om det var jobbigt för honom så klarade han det. Jag fick även höra en del andra historier av personer som umgåtts med farfar tidigare i livet. Nästan alla beskrev honom som en person med mycket idéer och en hel del tokigheter hände när farfar var i farten. Jag ler, eftersom det var farfar!
Jag visste det redan innan begravningen, men efter allt idag är jag om möjligt ännu mer säker på att farfar är en man att minnas. Jag är helt säker på att vi en dag ses igen, på ett eller annat sätt. Du sitter säkert i en fiskebåt eller står vid någon bäck runt arvidsjaurtrakterna just nu och njuter av att vara fri.
(Bilden snattade jag från min farbror Manne)
♥ Vila i frid! ♥