Saknaden är olidlig...

 
Livet utan Selma känns..tomt. Se bara de där snälla, goa och ärliga ögonen. Vissa dagar känns värre än andra men i det stora hela känns det fruktansvärt. Jag vänjer mig liksom inte med tanken att hon aldrig mer kommer finnas. Det är ganska mycket som inte fungerar för mig utan henne, vikten har spårat totalt sedan hon försvann ur mitt liv. Hon var ju min anledning och motivation till att verkligen röra mig ordentligt varje dag. Känner mig så trasig utan henne...Min bästa lilla Semmi. Det är cirka 6 månader sedan jag sa farväl och du somnade i min famn... alla har ju sagt att tiden ska läka såren, men det är den fetaste lögnen någonsin. Saknar dig lika mycket, börjar fortfarande gråta direkt jag ser en bild på dig.  Min allra bästa och mest trogna vän, du fattas mig något så obeskrivligt mycket....lys på stjärnan!♥