Sitter i Linneas lägenhet och väntar på att min bror ska komma hit och fixa min dator.... den fick ju för sig att inte ansluta till internet just innan jag skulle åka iväg... Och imorgon åker jag till Piteå, så det är bäst för datorn att den väljer att bli fixad av min bror! Jag ska åka å hämta Linnea på jobbet halvelva, sedan sova över här.. hon är bara superduperbäst som låter mig sova över. Det blir så mycket närmre att hämta upp Jenny på skolan istället för att måsta åka från Vännäs typ mitt i natten haha..

 

Brudsen och jag börjar nog bli lite nervösa över det här alla tre, men det kommer bli bra på något sätt. När vi väl är där så löser sig allt! Förhoppningsvis kommer det bli sinnessjukt roligt och lärorikt!

 

Något jag dock undvikt att tänka på ända tills just innan jag skulle fara var  Selma... jag bölade som en liten baby när vi gick promenixen just innan jag skulle fara. Kändes exakt som att vi sa farväl för alltid... vad fruktansvärt det kändes! Selmas min, när jag burit ut alla väskorna och varken hon eller några av hennes grejer var med..  usch så hemskt.. jag började storgrina, som att det skulle göra det hela bättre.. Den dagen min älskade Selma inte finns mer, jag vill inte ens tänka att den dagen kommer!